Försiktigt förväntansfull

Eftersom foten inte blev sjuk av onsdagens pass så vågade jag mig ut på nytt igår. Den här gången fick jag sällskap av pappa, brorsan och hans kompis. Kul med sällskap!

Vi sprang 11 kilometer och också det gick bra! Ingen smärta utan igen bara en viss stelhet i vrist och fot. Så skönt och jag njöt så av att få springa! Min puls är dock högre än på mycket längre men jag tror det ger med sig bara jag kommer igång på riktigt med löpningen igen. För två veckor löpvila borde nog inte ha tagit så mycket på konditionen att pulsen skulle stiga med 10 slag…

Jag var så rädd att jag inte skulle kunna springa under påsken! Vill ju passa på när jag har fyra dagar ledigt och då brorsan är i Vasa på besök! Till min påsk hör familj, mat, vänner, vila och löpning! Så jag är extra glad att det var just nu som foten blivit bättre. Skulle jag inte ha kunnat springa den här helgen så skulle helgen ha blivit ganska så mycket tråkigare. Idag ska jag ändå vila från löpningen och så hoppas jag på att kunna springa ett lite längre pass på söndag istället. Det är faktiskt mindre än två månader kvar till årets första marathon så jag vill få in långpass ganska snabbt igen.